Efter att ha tjatat hål i huvve på min omgivning om att jag såå gärna skulle vilja ha en tweedkavaj i ett par år insåg jag att enda sättet att uppnå denna min önskan var att sy en själv.

Sagt och gjort; hittade till min enorma lycka riktig Harris tweed på metervara!!! Handvävt från Yttre Hybriderna, alldeles ljuvligt att arbeta med, så formbart och så levande!

Och det var under denna period, för kanske någon månad sedan som det hände; jag hade sytt en söm som inte var EXAKT rak, det var litet mer sömsmån på ena stycket och litet litet mer på andra stycket. I stället för att rabiat sprätta upp sömmen, som jag dittills alltid annars gjort, och sy om den, tänkte jag; ”Good enough” och lät den vara bra!!! Och jag verkligen MENADE det också. ”En ska inte bara säga halleluja, en ska menat också!”. Och jag kände det i kroppen att jag VERKLIGEN menade det!!!

En hyllning till mig själv är denna text! Alla som känner mig förstår att det inte handlar om att jag slarvade på något sätt. Jag har alltid varit neurotiskt precis i nästan allt jag gjort. Så precis att jag ofta kvävt min egen kreativitet i hinkvis av prestationsångest! Att få vara med om denna stund av ”bra nog” ger en sådan lycka att det tåras i ögonen… 

Emellanåt händer det att de små flickvoffsingarna behöver ha en liten byxa på sig innomhus. När detta hände med Maya for jag iväg till diverse zooaffärer för att kolla utbudet; tråååkigt, tråååkigt ... bara svarta byxor i läskiga kvaliteter som nopprade sig direkt. Och hur smart är det att ha svarta byxor på en nästan svart hund? Inte ALLS smart - jag vet inte hur många gånger jag har tvättat nedkissade byxor bara för att Mayas tankspridda matte och husse glömt att ta av de svarta byxorna, som nästan inte syns mot Mayas päls, då hon släppts ut på tomten för att kissa!!

Vad gör alltså en handlingskraftig och pysslig matte om inte beslutar att sy sin puppygris ett par fina byxor.

De skulle vara praktiska, i material som torkade snabbt. Det blev att slakta en baddräkt; slät och behaglig yta och snabbtorkande. Jag ritade av ett par byxor av dem jag köpt färdigsydda. Litet justeringar här och där gjordes för att passa Mayas kropp bättre. Ett krav var också att de skulle hylla kvinnligheten (!) att det är härligt att vara en varelse som kan bära nya liv inom sig! Bilden ovan visar resultatet och just färgkombinationen tycker jag uttrycker positivism, glädje och kvinnlighet!!

Oj, oj vad beställningarna dräller in till Ateljén (!).

Just nu har jag sytt färdig en liten väska som kan skådas här på bilderna. Beställaren, jag själv, behövde en liten lätt kasse att bara ha lunchmat och nycklar med till jobbet. Blev så in i bomben trött på att bära runt på en gammal sjavig plastkasse att jag till slut tog en lilafärgad Systemetkasse – bra färg – kändes ändå inte helt rätt!! Alltså blev det till slut denna lilla kreation!

Framsidan med en liten applikation av min favoritvoffisar och tyg i snyggaste nyansen!

Baksida med ficka för att stoppa nycklar i med dragkedja så att de inte trillar ur!

Litet närmare på applikationen som förfärdigats med T-shirt transfer papper och litet tygrester.

Till sist prydde jag min väska med denna lilla ljuvliga ängel som jag fått av min allra bästa vän M; En VooDoll Angel;

Angel har gudomliga krafter. Hon är odödlig och använder sina övernaturliga färdigheter till att skydda och vägleda.

Hon är klok, omtänksam och älskar att hjälpa människor till ett bättre liv. Hon håller ständigt efter människor som har problem eller har det svårt.

Angel skyddar dig från allt ont och vägleder dig genom livet.

Varje VooDoll har sina egna specifika egenskaper. Dessa kan användas för att uppnå både kortsiktiga och långsiktiga målsättningar. Som om inte det vore nog finns det dessutom en hel del gamla finurliga ritualer som man kan genomföra för att få lite extra fart på sin VooDoll.

Man kan naturligtvis ha en VooDoll utan att tro på VooDookraften. Fast det är klart, det skadar ju aldrig att prova.....

Dessa underbara små dockor kan man köpa här;

http://www.voodolls.se/se/

Ja, nu har jag startat en sömnadsateljé - först skall jag ägna mig åt att sy operationsmössor. Har ju gjort det åt mig själv och min kollega B sedan en längre tid och i förra veckan fick jag en förfrågan om jag ville sy en mössa åt en kirurg som skulle sluta. "Javisst" svarade jag och gjorde mössa nedtill!

Tänker även att jag kanske kan få beställningar från andra sjukhus när en människa från ett företag stod hos oss och förevisade bandage, eller vad det var, hon sa "Vilken fin mössa, skulle du kunna sy en åt mig?" och på den vägen är det så nu har jag gjort ett visitkort att skicka med så vi får väl de vart hän det barkar!! Syr ju gärna mer avancerade saker än operationsmössor - men någonstans får man börja!

De som har lust att läsa mer om Ateljé Op-sytt är mer än välkomna att följa med denna länkt;

http://seamstress.bloggplatsen.se/

Nu har jag stickat ett tag på Regnbågssjalen jag lade ut bild och mönster på för ett tag sedan. Jag bytte ut stickor nummer 4 till stickor nummer 10 och då fick jag till den där luftigheten jag gillar. Så här litet halvvägs ser den alltså ut på detta vis;

Och så en litet närmare vy - det är hålen man vill åt! Kan man alltså bara lägga upp maskor, öka, minska, sticka räta maskor, sticka aviga maskor och så sticka hål (!) så klarar man av detta mönster!

Jag håller  själv förnärvarande att arbeta med ett mönster för en tunika, kan man väl kalla det för. Det började med att jag hittade en klänning som satt som en smäck; framhävde de braiga partierna och dolde de icke så snygga. Det var en modell som satt åt om bysten och sedan var lätt A-formad utåt från under behagen. Jag inser nu att det är något sådant som kan passa mig. Och det följer också i spåren för den Edwardianska eran - empirestilen hade nämligen ett revival då och mycket var skuret under dekoltaget.

Hittade ett mönster som såg ut ungefär som det till höger här och sydde mig en toall av den modellen. En toall är en variant av mönstret du syr i ett fult tyg och som du sedan, efter att ha provat det, sprättar upp det, gör eventuella ändringar och använder sedan toallen som mönster då du klipper till ditt plagg i det fina tyget.

Efter litet mixtrande fick jag till till ett mönster med linje som den första varianten men utan söm under bysten. Har nämligen kommit på att jag inte gillar det för det lägger för mycket accent på just bysten (big no no!). Fick istället till en variant ungefär som den till vänster med insnitt och lätt rynkning under behagen men ändå i ett stycke!

Här ses ju vissa likheter med Roses Swim Dress med accent under bysten och själva klänningen i flera lager!

Tanken är också att jag skall kunna variera olika över- och undertunikor efter behag och färg. Vi får se hur det går!

Nu kanske ni undrar hur det går på syfronten - och jag kan väl säga så här; "The Edwardian Modiste" var litet av en besvikelse för där fanns bara mönster fram till 1909 och det är perioden efter jag verkligen är intresserad av! Men jag har hittat litet enstaka mönster man faktiskt kan beställa i Sverige. Jag är litet sugen på dessa bland annat;

Dessa finns att köpa på Sundbybergs Textilcentrum

http://www.textilcentrum.se/index.php?id=pattern

"Kimono Dress", "Tea Gown" och "Beatrix Jacket" finns att beställa på Systugan

http://www.sy-stugan.se/category.html?category_id=25

Så är det dags för ytterligare litet vackert från den Edwardianska eran, mer specifikt från filmen Titanic och vi har ännu inte kommit igenom alla vackra klänningar Kate Winslet bar. Nu är det dags för Lunch-Klänningen;

Rose bär den vackra Lunch-Klänningen under lunchen med Ruth, Cal, Molly Brown, Bruce Ismay och Thomas Andrews. Det är även denna kreation hon bär på däck när Jack först ser henne. Klänningen består av en grön kortärmad överklänning med en underklänning av vit broderad spets med snäckformade kanter. Klänningslivet har ett överlager i vit spets som går ned i en djup v-formad ringning fram och bak.

Under bysten sitter en gulröd drapering som ger intryck av ett bälte. Tyget är kantat med svarta band och accentueras av en orangeröd blomma mitt fram.

The ”Lunch Dress” är typisk för tidens mode med kjolen i så kallad hobble skirt-modell (hobble = stappla – kjolen är så pass snäv att den som bär den stapplar fram!) Den smala kjolen är gjord i  grön satin med lager av fem rader av krämfärgad spets ovanpå.

Från början hade kostymen både hatt och väska som sedermera ströks.