Jag trodde att jag kom på något, jag provade och jag fann det sant! Tyvärr!

Ok – nu kommer jag att låta som en bittertant men det är inte enbart så. Mitt experiment och resultat har även givit mig insikt och därmed möjlighet att sluta fred med denna min farhåga.

Jag jobbar alltså som läkarsekreterare på Stora Sjukhuset. Jag skulle tro att man i sekreteraraspekt inte kan befinna sig på ett värre ställe. Här råder skyddad verkstad med en benhård hierarki som ingen eller inget rår på. Man anses som sekreterare här vara ett grått töcken, som bäst! Man försvinner i det stora och blir en liten beige administrativ råtta!

Detta är naturligtvis förfärligt, men här kommer det roliga; eftersom jag själv inte känner mig som en beige råtta tänkte jag att; ”om människorna runtomkring mig inte vet om att jag är en sekreterare kanske de behandlar mig bättre!”. Sagt och gjort; skalade av mig alla tell-tale-signs, det vill säga; pennficka med massor med pennor, den obligatoriska militärklämman med namn och titel och vårdbroschen. Det enda jag behöll (förutom den gröna pyjamasen förstås) var passerkortet hängande från fickan där namn och titel står med ganska små bokstäver.

Efter cirka en vecka befann jag mig på Anestesiexpeditionen och läkare S (som borde känna igen mig eftersom han arbetar på avdelningen mitt emot vår och hans döttrar har arbetat extra som sekreterare i just vår grupp) som aldrig tilltalat mig eller aldrig förut ens sett åt mitt håll plötsligt verkligen SÅG mig, till och  med log litet och sade ”Hej!”. I grön pyjamas och vit rock kunde jag lika gärna ha varit en väldigt viktig läkare och en sådan är det ju bäst att hålla sig väl med!!

Jag trodde att jag kanske möjligt successivt skulle kunna arbeta mig in så att säga så att människor kände igen mig och respekterade mig men efter nästan fem år har jag insett jag på Stora Sjukhet inte kan förvänta mig;

• att människor i grund och botten anser att alla människor ha lika värde
   
• att om jag säger ”hej” bli bemött med ett ”hej” utan oftast blir det ”…”
•  att min omgivning är tillräckligt observant för att inse att vi på avdelningen är två sekreterare och att båda inte heter B!

Stora Sjukhuset skulle vara ett okej ställe att arbeta på, om det inte vore för alla sjuka människor – och då pratar jag inte om patienterna!

Nu har det hänt igen!!!… jag har blivit drabbad av Lyssnarklubben. Som om det inte räckte att de ringde upp mig i mars för att försöka värva mig har jag även fått en förfrågan via mejl om jag ville vara med i en undersökning i hur jag upplever Lyssnarklubben. Då jag insåg att det på slutet fanns rutor för fritext tog jag mig an uppdraget med uppkavlade ärmar och slaktarkniven i högsta hugg!! Detta hände strax innan sommaren.

MEN likt den kaninkokande Alex Forrest i  ” Fatal Attraction” vägrar Lyssnarklubben att förstår när loppet är kört, när hinken är sparkad, när det är dags att ta ned flaggan, när det är dags att plockat ner skylten och stänga av respiratorn; förra veckan ringde de inte mindre än TRE gånger på dagtid och önskade att få tala med sin härliga före detta medlem. Tredje gången förklarade min man, inte längre lika vänligt som de två första gångerna, att ”MIN FRU ARBETAR OCH ÄR SÅLEDES INTE HEMMA SÅ HÄR MITT PÅ DAGEN!” !!!

Visst blir man mörkrädd! 

My dear Angel Friends, July 2009

Ideally, summer is the season for outdoor fun, playfulness and magic, and our Angels are in complete agreement for us to have lots of it.  Having fun does not mean to neglect our responsibilities, but rather to include playfulness and magic along with our duties in the midst of every-day-life.

If you agree to participate in some angelic summer fun, our Angels LOVE to confirm their presence to us in their playful, lighthearted ways.  Angels love to use a myriad of tools to break through to us.  We WE need to invite them.

Take a deep breath, smile, and say to your Angel (it's great to know his/her name), "Please, my Angel, I'm asking you for a sign."  You may be specific and ask to find a coin, a beautiful feather, see a rainbow, a certain number sequence on a liscense plate, hear a special song or have a meaningful messag pop up on your computer.  My friend Charles in New York asked his Angel for a $20.00 bill and promptly found one the next day on a crowded subway platform.  Another friend of mine found a meaningful message mysteriously scribbled on a paper coaster in a restaurant.  The stories are endless.  As for myself, I recently said to my Angel, "Look, Wilhelm, I haven't heard from you in a long time.  Are you still with me?  I'm open to receive a sign from you, and I'm not going to make this difficult for you.  I'd be happy to find a beautiful white feather, see a rainbow or an angel-shaped cloud formation in the sky, or find a nice shiny coin, well, maybe something a bit more valuable than a quarter."

I trusted Wilhelm and forgot about my request.  Once you ask, it's important to let your request go.  If you obsess about receiving a sign, you are blocking your Angel's creativity and most likely nothing will happen.   This is a great lesson of letting go (for all kinds of requests) and to accept the fact that your expectations might interfere with what the universe truly has in store for you. It might be something better!

Wilhelm was no longer on my mind when a few days later I found a beautiful, shiny ring on the pavement.  It's a silver ring with a semi precious stone and it fits my finger perfectly.  Instantly I "knew" that it was a gift from Wilhelm.  (Later I dutifully called the local lost-and-found office but no one has yet claimed the ring.)

The moment you receive your "sign from above," you just know it and you know that it isn't a coincidence.  You feel a rush of amazement, time stands still for a moment and you feel transported into a different reality, if only for a second or two.  Now say, "Thank you, my Angel, thank you for your sign and your presence in my life."  And then you go on this your day.  Suddenly it's a different kind of day.  You feel the magic of being alive and protected by the angelic realm.  You suddenly have more energy, you smile, you are having fun.  It's all between you and your Angel.... just give it a try.

My dear Angel Friends, September 2009

It's always a bit of a melancholy feeling when summer fades out, like a gradual shift from an extroverted to an introverted mind set.  Maybe it's time to ask your Angels' assistance for new possibilities and openings for the fall.  This means something different for each of us, but our Angels are willing to help, providing we invite them.

Sometimes when I'm asked, "What happens in an Angel reading?" the answer is not easily given between 3 floors in an elevator or even in a small-talk party environment.  But I'd like to invite you to take a moment for my thoughts about our work with the Angels.

Primarily, in an Angel reading you are put in touch with your personal Guardian Angel.  This Angel vibrates in your energy field to guide, protect and comfort you in any given situation.  You learn the specific gifts that your Angel brings to you at this point in your life.  This may be the gift of courage, higher self-esteem, clarity about your life situation or the (not so popular) gifts of endurance and patience.

An Angel reading is not necessarily about the question of how much money is coming your way, or when you will meet your soul-mate, although it could.  An Angel reading is an invitation and a map for inner transformation.  You are being shown a way out of an impasse which is mostly connected to your ego.  This transformation, if recognized and accepted, may at first require a leap of faith of some sort.  But under the disguise of change and chaos your Angel will lead you intelligently to a new awareness and an awakening of who you are at this moment.  You look around and see what no longer serves you, and you shed your old skin, like a snake, into a new inner life.

A shift in awareness is always followed by a shift in your physical reality.  Or expressed another way:  All matter originates from Spirit.  Your Guardian Angel (whose energy is not only protective and loving, but also intelligent and creative) wants to help you to be the best you can be, to help you use your body/mind/spirit connection in a synergy of harmony and well-being.

In the rush of daily life we become unbalanced.  Our Angels understand our physical reality and try to help us separate our problems from our higher purpose.  Would you like to have some help with this?  I'm looking forward to hearing from you. 

At this time I know more than ever, you are all going through vastly different personal experiences.  Some of you are enjoying the "time of your life," and others feel stuck behind the bars of stagnation and fear.  Our Angels are trying to get through to us, Lighten Up!

Whatever the situation, Archangel Uriel, the Archangel of Wisdom (he is holding a thick book) showed me a metaphor of a child seeking the Light.  For all of us, this is a time to seek.

Even if you are in the best possible place, seek how you may help those who aren't.  Seek to share your Light.  For those of you who feel stuck, try to seek the Light between the bars of fear.  Let's all seek the Light in our own personal way.  The Light may come your way as a "spotlight" on your blessings:  The sun and the stars, the song of a bird, a delicious meal, a friend who listens, a beloved pet, a cozy, soft bed, a good book...

More importantly, the Light may also be found within.  Start writing a journal, look through a photo album, go for a long, long walk, attend a church service, seek to sort out some outdated thought patterns.  Think about the meaning of "equanimity."

Ask your Angels for Guidance.  Openness, Trust, Serenity in the eye of the storm is your security.  Know that you are protected, always, in the Light as well as in the Darkness.  Ultimately, Light and Darkness are ONE.  They are both part of ALL THAT IS.  We humans are meant to experience ALL THAT IS.  However, it's much easier to pass through a dark tunnel knowing your Guardian Angel is by your side.  This is why your Angels are assigned to you.  They carry a candle, a guiding light, to show you to the end of the tunnel, into a new opening, a new awareness, a new life.

Talk to your Angels.  Ask them.  Just do it.  They know so much more than you do.

Litet huvudbry här; 104 kändisar är avbildade. Hur många hittar du?!

För drygt ett år sedan fick jag vara med om en nästan världsomvälvande upplevelse; jag fick flyga ballong!! En totalt overklig underbar erfarenhet!

Det var egentligen så att det var fyra gubbar som fick detta äventyr i present. Men hur det nu var så föll två bort; en var litet skröplig och hade svårt att komma i korgen och en var litet rädd och vågade inte komma i korgen! De två som alltså inte vill vara med om ballongfärd kom på den excellenta idé att överlåta sina biljetter på de två kvarvarande gubbars fruar – det vill säga jag och V! Vilket underbart påfund!

Förra året var det dock väldigt blåsigt och dåligt med bra ballongväder – det blev beslutat att gå upp och inställt, gå upp och inställt, gå upp, inställt. MEN till slut var förhållandena i vår favör och det var den 30 maj.

Vi åkte in till stan för att samlas och mötte där vår ballongpilot Pelle Ballong! Han sprang fram och tillbaka, skickade upp små väderballonger, pratade på intercom och var allmänt mystisk. Vi visste ingenting om vad som väntade!

Men så plötsligt verkade allt stämma och vi klämdes in i en bil, forslades till kexfabriken i Kungälv och äventyret började. Inte nog med att vi skulle flyga ballong, vi skulle även lyfta ballong ur följebil, fylla ballong och sedan hoppa in i ballongkorg innan den lyfte från marken!! Pelle Ballong dirigerade det hela med säker hand och total kontroll. Hela grönområdet vi lyfte ifrån var fyllt av andra ballongstigare och vi var bland de sista att komma dit och de första att lyfta!!

Upp steg vi snabbt och de första minutrarna slogs jag av tanken ”Tänk om någon får panikångest här (till exempel jag!) och börjar bråka så att vi alla faller ur korgen!”. En inte helt lämplig fundering med tanke på var jag befann mig! Men så beslutade jag att känna efter energin hos alla oss samlade på detta lilla utrymme och fann att allt var lugnt. Och efter det kunde jag njuta av färden. En hisnande vacker och overkligt tyst färd över Göteborg följde så!

När vi väl landat, också det expertmässigt hanterat av Pelle Ballong följde ihoppackning och inlyftning av ballong. Därefter blev det dubbning; ned på knä och var och en fick titeln Markgrevinnan/Markgreven av Bron (det var nämligen där vi landat!), döpt med champagne på huvudet!!!

http://www.balloon.se/kontakt.htm

Pelle berättar vad som skall ske. Oh vilken liten korg för elva personer!!

STOR ballong - kolla in Pelle som går där längst bak och ordnar till alla snören!

Nu börjar det bli dags att hoppa i!

Bohus fästning.

Svindlande högt!

Där till höger om bron startade vi - de andra var långsamma att komma iväg!

Häpnande vacker vy in mot stan!

Markgrevinna har landat!