2009-08-29 gick jag och mannen på konsert på Lorensbergsteatern. Det var premiärföreställningen av ”En kväll med Robert Broberg”. Dagen efter läste jag recensionen i GP, blev arg och skrev ihop texten ”En riksskalds eriksgata”. I ett brev till Robban själv skrev jag;

”Jag blev så himla arg när jag läste recensionen dagen efter jag varit på din härliga premiärföreställning i fredags.

Jag snickrade därför ihop medföljande skrift och skickade den dels till recensenten Daniel Claeson och dels till GP:s Fria Ord. Jag anar att de kanske inte kommer att ha lust att publicera den. Därför skickar jag den även till dig så att åtminstone du vet vad jag tycker om dig!”

Nu har jag nästan ett halvår senare inte fått något livstecken från någon kant och tror väl inte att så kommer att bli fallet heller! MEN så kom jag på det - jag kan ju publicera mig själv, här på bloggen!!!

EN RIKSSKALDS ERIKSGATA

“Respektlöst” - var det första som dök upp i min hjärna när jag på morgonen slog upp tidningen och läste recensionen om konserten jag varit på kvällen innan. Det är Robban Brobergs föreställning ”En kväll med Robert Broberg” som sågas.

Det är inte en regelrätt sågning vid knäna men jag får läsa ända till sista stycket innan det står något verkligt positivt; ”eriksgata av en riksskald”. Just det – det är så han skall benämnas; riksskald och universalartist av kolossalformat!

Varför skall rubriken ”En aning ofokuserad” i feta svarta bokstäver få beskriva kvällens hejdlösa, snudd på väckelsemöte-glädjespridande konsert? Varför kunde inte ”En riksskalds eriksgata” ha fått ange tonen och vara rubrik för det vi alla kände och jublade åt fredagen 30:e augusti på Lorensbergsteatern. Ja, Robban var en aning ofokuserad vid några tillfällen och ja, han tappade texten mer än en gång, men var det verkligen det viktigaste recensenten hade att rapportera från det bejublade evenemanget? Jag tycker VERKLIGEN att det är att vara ofokuserad när Daniel Claeson lägger tonvikten på en sådan petitess som borde ha kunnat förbises.

Är det den allestädes närvarande svenska avundsjukan som gör att man inte kan inrikta sig på det som är positivt och låta någon vara strålande och skickligast när det så uppenbart är fallet?!

Alla vi som var på Lorensbergsteatern i fredags ville hylla och tacka ordekvilibristen Robert Broberg som i över femtio år roat och oroat oss men alla sina roliga, underfundiga, vackra och tänkvärda texter, ofta fyllda med hans egna alldeles unika ord, och härliga målningar.

Jag växte själv upp på 70-talet med barnprogrammet ”The Pling & Plong Show” – ”Lattjobolaget” som var späckat med musik och finurligheter.  All den glädje och fantasifullhet som då östes över mig fick mig att häpna och roas kungligt! Jag har sedan dess mulle-nöh:at mig genom livet ständigt ackompanjerad av Robbans berörande texter. Ett favoritcitat är ett där Robban beskriver en grundläggande sanning; ”… Att ha det taskigt med sig själv i Paris, är det samma som att ha det taskigt med sig själv i Stockholm. Du kan aldrig resa bort från dig själv.” Det är en så utsökt välformulerad visdom på ett glasklart sätt!

En undran; var recensenten överhuvudtaget med på Lorensbergsteatern? Är recensionen ”Bäst: Maria-Therese är hemskt fin” inte en aning lamt när han kunde ha nämnt den lättsamt skuttande " Barhopping” eller den smärtsamt vackra tung-gungs-brölande "Jag älskar dej ditt helvete". ” Var Daniel Claeson kvar ända till slutet av konserten? Var han där när glädjebarometern slog i taket och fortsatte milsvidare ut i rymden och vi i stående ovation vägrade att låta Robert Broberg gå av scenen?

Robban, jag vill för dig ta av hatten och sända dig ett hejdundrande hjärtevärmande TACK för alla de stunder du gjort så att verkligheten blir sagolik!

As you all know, in the wondrous story of the Nativity the Angels appear as heavenly messengers to the shepherds in their fields, announcing our Saviour's birth.  They say, "We bring you good tidings and great joy!"  To some of us, this well-known story sounds a bit like a mystical fairy tale removed from our lives.  We don't have the impression that "tidings of great joy " are meant for us on a personal level in our present time and  situation.  Here I would like to stop you in your tracks.

Our Angels say we are ALL included, each and every one of us, individually, right now.  Take a deep, cleansing breath, stop a moment -- and try to find a deep place within yourself -- a place beneath the many layers of shopping lists, card writing, gift wrapping, cooking and 'what-should-I-wear?'  A place of silence, stillness and truth.

Ask your Angel, "What are my good tidings?" Trust yourself to receive.  Listen -- and listen again.  Listen into a space that is above and beyond the frequency your ear is accustomed to.

You may hear                       

- All is well

- You are protected

-  Love, don't be afraid

- You are on the right path.                            

Trust that what you receive is real.  And now, maybe you want to share your message with a loved one.  Be the messenger of your own message for someone else.  In this way, one by one -- and one on one -- send out into the world your light of comfort, love and peace, and give your Christmas meaning.