Har startat en ny kategori där jag kan lägga inlägg som uttrycker indignation. Oftast är jag inte arg men någon gång emellanåt händer det och det är då terapeutiskt att skriva av sig vreden. Jag kallar kategorin kort och gott för ”Shut up!” som förutom att det är en utomordentlig titel samtidigt är en hyllning till den underbara engelska gruppen Madness. Trodde att jag kanske mest skulle skriva om förtrytelse gentemot den människa jag har fått min ena biologiska hälft av, som inte är min far (know what I mean!) för det finns ingen som får mig lika rabiat fradgatuggande skogstokig som hon men eftersom jag efter en del undersökningar nu kunnat konstatera att jag faktiskt är ett biologiskt under och har fått all min arvsmassa från endast ETT håll (salut Padre!) så behöver jag inte bry mig om henne. Inte en enda bokstav till skall ägnas åt henne, hennes våldsdåd eller hjärnbortvaro, ingen energi skall hon få stjäla!

Härmed; under högtidliga ceremonier inleder jag kategorin ”Shut up!” med att flytta inlägget ”Jag ett rivjärn - hurra!” dit – taaadaaah!

I går pekade jag med hela handen! Nej, det är inte likt mig men det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man (läs = jag gör något som är ovanligt för mig!). Sedan 16/1 hade jag gått och väntat på en försändelse i form av en Mousetrapper – alltså en sådan där mus som gör det möjligt att ”musa” rakt framför sig och i och med det få en juste arbetsställning med armarna centrerade istället för högerarmen utslängd vispande en halvmeter åt sidan. Och jag väntade, och väntade och väntade och SÅ, stod jag inte ut längre utan ringde upp företaget och frågade vad som hade skett med beställningen jag lade för VÄLDIGT länge sedan.

”Den är har utgått ur sortimentet”, svarar en snorkfröken.

”Det hade ju varit väldigt fint om man hade blivit upplyst om det”, replikerade jag.

”Det står på följesedeln”, snorkar hon i luren vidare.

”Jag har följesedeln här (hade även beställt pennor, som blivit riktigt levererade) det står igenting om restade varor på den” 

”Det brukar ALLTID stå på följesedeln!” ihärdade tanten bistert.

”!!!”, undrade jag!

”Du får väl be din chef att hon beställer en ny katalog, så att ni kan lägga en ny beställning för jag kan inte ta emot någon beställning här och nu, det skulle bli alldeles för stökigt, lilla vän (det där sista sade hon inte men hon sade med värsta lilla-vän-inte-klarar-väl-du-någonting-röst)”.

”Det är VI som har hand om all beställning av kontorsmaterial och det är VI som lägger alla beställningarna. Nu har vi gått och väntat på denna Mousetrapper alldeles för länge. Vi måste ha den NU! Det måste väl för jösse namn finnas någon annan motsvarande variant ni kan skicka!!!, basunerade jag med min mest Madonna-lika röst (när jag behöver ta fram mitt mest bestämda jag brukar jag låtsas att jag är Madonna, för DET är en tjej som ser till att få saker och ting gjorda, på sitt sätt utan att hon bryr som om ifall de fortfarande tycker att hon är en vän och duktig flicka).

DÅ – hände det någonting! Jag nådde plötsligt fram! Med ens började snorken att arbeta medgörligt och till och med en smula underdånigt. Hon kom kanske på att customer is king. Vips hade hon beskrivit alla olika varianter av Mousetrappes och hon var redo att ta min beställning.

”När kan jag förvänta mig att ha den hos mig?”

”I morgon!” - … I hold my peace…  

Att man skall behöva ta i så att man nästan spräcker livstycket! Det är dock skönt att veta att det finns en jag-tar-ingen-skit-gen i mig. Ibland verkar den nämligen vara långt borta.