Tre år är det nu sedan min Bill lämnade den här världen. Tre långa, och korta år; det känns som en evinnerligt lång tid och samtidigt precis som i går!

Bill var min pojke, från första stund. Från första gång jag lyfte upp honom och kände hans massiva kropp mot mina händer; mina händer som mest var vana vid katter, förundrades över hur hårt stoppad denna lilla falukorv var! Han spände vilt ut sina korta små falukorvsben i alla fyra väderstreck och signalerade att han inte alls var nöjd med att lyftas upp. Men väl uppe i min famn fann han tryggheten insnärjd i mitt hår vid min hals och jag viskade ”du är min”.

Det hela började med att herr W en gång frågade; ”Hur tror du att det skulle vara att ha en liten hund?”. Förbluffad tog frågan mark och jag försökte mig på tankeexperimentet hur det skulle vara att leva med en hund. Min erfarenhet sträckte sig inte längre än till de hamstrar, kaniner, dansmöss och guppys jag i min ungdom lyckats arbeta mig till i längtan efter en katt. Men katt var ju alldeles ”för besvärligt” så jag fick sådana djur som kunde stängas in i bur, eller akvarium. Djurvän som jag alltid varit kom jag dock fram till att jag trodde att det skulle vara fint att leva med en hund.

Sagt och gjort, strax därefter gjorde Bill entré i vårt liv, och ingenting var sig längre likt! När vi hade kämpat oss igenom de första månaderna med kiss på golven (en gång krälande maskar!) och sovplats på en madrass i köket (jo, han skulle lära sig att sova ensam!) och min önskan varje morgon att lämna tillbaka honom till kenneln (så jobbigt var det!) kunde jag med säkerhet svara på frågan ”hur tror du att det skulle vara att ha en liten hund”. Det var, som jag trott innan, inte fint – utan SAGOLIKT!!!

Vi lärde varandra så mycket Bill och jag. Vi lärde oss om oss själva, om villkorslös kärlek, om att det inte är någon idé att vara arg längre än en halv sekund och sedan blir allt bra med några sloppy kisses; om livet. Han var jag och jag var han, och han är alltid älskad. Alltid vid min sida.    

 

Jempajenny

29 mars 2009 20:15

Lilla fina Billson-proppen!

*fäller en tår i saknad*

Kram Moster J

http://jempajenny.bloggagratis.se

 

mayamama

30 mars 2009 22:56

Vet du - de djur du har lärt känna är de första som kommer och möter dig då du slutat ditt jordeliv. Det är för att de har en sådan ren och total energi!


Puss E

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

https://www.esmaker-sahlgrenska.se//s.aspx?id=0451ab030cc9

        ...lMMM.

     Fick en hälsning från Ann-Marie häromdagen där hon bland annat berättade att en av hennes hundar är en Boerboel. Jag hade inte riktigt koll på hur en sådan hund ser ut så jag var naturligtvis tvungen att googla fram litet bildbevis...   ...

     My dear Angel Friends,   It's 2010!!!... and we are one week into the new year!  Are you ready to abandon your strict resolutions about diet and exercise already? Relax.  Here is a heavenly exciting resolution of a different kind.  I'd l...